Vad är samsjuklighet?
Samsjuklighet, även kallad komorbiditet, innebär att en person har två eller flera diagnoser samtidigt, vanligtvis en kombination av psykisk ohälsa (t.ex. depression, ångest, ADHD) och skadligt bruk eller beroende av alkohol/droger. Dessa tillstånd samverkar ofta negativt, vilket kräver samordnad vård för båda diagnoserna samtidigt.
- Forskning visar att personer med substansbrukssyndrom ofta har en samtidig psykisk ohälsa – och vice versa – vilket påverkar både prognos och behandlingsresultat.
- Socialstyrelsens data tyder på att en stor andel patienter som vårdas för beroende också haft en psykiatrisk diagnos.
- Samsjuklighet är kopplat till sämre livskvalitet, högre risk för återfall och större behov av samordnade insatser.
Kortfattad definition av samsjuklighet och varför det är kliniskt relevant:
- Två eller flera samtidiga sjukdomar kan samverka och förvärra både symtom och funktionsnedsättning.
- Behandling som bara fokuserar på en diagnos är ofta otillräcklig. Integrerade insatser förbättrar möjligheterna till bättre resultat.
Beroendevården i förändring – från splittrat ansvar till samlad reform
Under de senaste åren har det blivit allt tydligare att Sveriges beroendevård står inför stora utmaningar. Forskning, utredningar och politiska initiativ pekar alla åt samma håll: systemet är splittrat, samordningen brister och personer med både beroende och psykisk ohälsa riskerar att hamna mellan stolarna. Samtidigt pågår ett omfattande reformarbete som nu börjar ta form.
Ett tydligt samband som länge ignorerats
Redan för flera år sedan visade kartläggningar från Socialstyrelsen att det finns ett starkt samband mellan beroende och psykisk ohälsa. En majoritet av dem som vårdas för beroende har också någon form av psykiatrisk diagnos. Trots detta har vården historiskt varit uppdelad mellan olika huvudmän, där kommunernas socialtjänst ansvarat för delar av beroendevården och regionerna för hälso- och sjukvård och psykiatri. Konsekvensen har ofta blivit bristande helhetssyn och otydligt ansvar för individen.
Samsjuklighetsutredningen pekar ut en ny riktning
År 2021 presenterades den så kallade samsjuklighetsutredningen, som slog fast att dagens ansvarsfördelning är ett grundläggande problem. Utredningen föreslog därför att regionerna ska ta över huvudansvaret för vård och behandling vid skadligt bruk och beroende. Genom att samla beroendevård och psykiatrisk vård under samma lagstiftning – hälso- och sjukvårdslagen – skulle vården bli mer sammanhållen, jämlik och tillgänglig.
Utredningen betonade också vikten av tidiga insatser, ökat brukarinflytande, minskad stigmatisering och bättre stöd till anhöriga. Målet var tydligt: ingen ska falla mellan stolarna.
Reformvilja – men också varningssignaler
Trots bred enighet om problemen har vägen mot reform visat sig vara komplex. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har uttryckt stöd för många av förslagen, men samtidigt varnat för att stora förändringar kräver rätt förutsättningar. Enligt SKR måste först ansvarsfördelning, finansiering och samverkan fungera i praktiken innan ytterligare reformer kan genomföras fullt ut.
SKR har också lyft vikten av förebyggande arbete och fungerande kontaktvägar till vården, särskilt för personer med tung problematik. Reformen får inte leda till att människor tappar viktiga ingångar till stöd och behandling.
En ny delegation ska driva arbetet framåt
Våren 2025 togs nästa steg när regeringen tillsatte en Delegation för insatser mot beroende och psykisk ohälsa. Delegationen har i uppdrag att under tre år driva på arbetet med att genomföra samsjuklighetsutredningens förslag, analysera hinder och föreslå konkreta lösningar för en mer sammanhållen vård.
Socialministern har varit tydlig med ambitionen: vården ska utgå från individens behov, inte från organisatoriska gränser. Regionerna förväntas ta ett större ansvar, samtidigt som samverkan med kommunerna fortsatt ska vara central.
Från ord till handling
Sammantaget visar utvecklingen att Sverige befinner sig mitt i ett avgörande skifte för beroendevården. Kunskapen om samsjuklighet finns, problemen är väl dokumenterade och reformviljan är uttalad. Den stora utmaningen ligger nu i genomförandet.
Om reformarbetet lyckas kan det innebära en vård där människor med beroende och psykisk ohälsa möts av en samlad, respektfull och effektiv struktur – där hjälpen finns på rätt plats, i rätt tid.
Previct Care – stöd inom samsjuklighet
- Samlad bild och bättre samordning
Vid samsjuklighet blir det lätt “två parallella vårdplaner”. En plattform kan samla:
– uppföljning av substansbruk/återfallsrisk
– psykisk hälsa (mående, sömn, stress)
– motivation och behandlingsföljsamhet
Det gör det enklare för teamet att jobba mot en gemensam plan och minska missförstånd. - Tidig upptäckt av försämring och återfallsrisk
Samsjuklighet innebär ofta snabbare svängningar. Kontinuerliga datapunkter (t.ex. självskattningar, beteendedata, blåskontroller/breathalyzer, ögonmonitorering (drogtest) om det är relevant) kan ge:
– tidiga varningssignaler (sömn faller, stress ökar, avvikande mönster)
– möjlighet att agera innan ett återfall eller en akut säkerhetssituation uppstår. - Personanpassade insatser – rätt stöd vid rätt tid
Om man kan se mönster (t.ex. ångesttoppar → ökad cravings) går det att:
– trigga riktade stödinsatser (kontakt, extra session, coping-övningar, uppföljning)
– anpassa frekvensen på kontroller och check-ins efter risk, istället för “one size fits all”. - Bättre behandlingsföljsamhet och struktur i vardagen
Många med samsjuklighet har kognitiva svårigheter, låg energi eller kaos i rutiner. Digitalt stöd kan förenkla:
– påminnelser och mikro-mål
– hemuppgifter och uppföljning mellan besök
– enkel rapportering som minskar friktion och gör att patienten “orkar” vara med. - Stöd för multiprofessionellt teamarbete
Samsjuklighet kräver ofta psykolog/terapeut, läkare, sjuksköterska, socialt stöd. En gemensam yta kan:
– minska dubbelarbete
– tydliggöra ansvar (vem gör vad)
– ge snabbare återkoppling när något avviker. - Objektivitet och trygghet i svåra lägen
När patienten mår sämre blir självrapportering ibland svår. Objektiva/halvobjektiva mått (där det passar) kan:
– minska konflikt och “ord mot ord”
– skapa trygghet för både patient och behandlare
– underlätta motiverande samtal med tydliga data. - Uppföljning av effekt över tid
Vid samsjuklighet vill man ofta kunna visa: “Vad hjälper – och för vem?” Struktur i data kan göra det lättare att:
– följa behandlingsrespons
– justera insats vid utebliven effekt
– rapportera utfall på individ- och verksamhetsnivå.
Kontakta oss om du vill veta mer!
Länkar:
Accent Magasin
Kunskapsguiden
Sbu.se