Berättelsen om Sara

Hur skapar man trygg samverkan runt en människa när flera aktörer är involverade – socialtjänst, beroendevård, psykiatri och ibland även arbetsgivare?
Och hur kan stödet fungera även när livet är komplext, med barn, samsjuklighet och pressen att bevisa sin nykterhet?

Den här fiktiva berättelsen om Sara är framtagen för att illustrera en verklighet som kanske någon känner igen sig. Den visar hur Previct Care kan fungera som ett gemensamt verktyg för uppföljning, struktur och tidiga insatser – där samverkan blir möjlig även på distans.

Berättelsen är inte baserad på en enskild person, utan speglar situationer som ofta uppstår inom beroendevård och socialt arbete. Vårt mål är att visa hur digitalt stöd kan bidra till trygghet för individen, för barnen och för hela teamet runt omkring.

När hela livet behöver hänga ihop – Saras berättelse

Sara är 44 år och ensamstående mamma till två barn. Under flera år har hon kämpat med alkoholberoende, depression och ett spelmissbruk som sakta tagit över mer än hon vågat erkänna. Efter ett återfall kopplas socialtjänsten in. Budskapet är tydligt: för att barnen ska få bo kvar hemma måste hon visa att hon är nykter och följer sin vårdplan.

Samtidigt arbetar Sara inom vården. Jobbet är mer än en inkomst – det ger henne struktur, mening och en känsla av att fortfarande vara behövd. Arbetsgivaren vill ge henne en chans, men behöver trygghet i att hon håller sig nykter. Alla vill hjälpa, men alla ser bara sin del av Saras liv.

Runt henne finns socialtjänst, beroendevård, psykiatri, spelbehandling, öppenvård och en arbetsgivare med ansvar för andra människors säkerhet. För Sara känns det som att hon ständigt måste byta roll: mamma, patient, anställd – samtidigt som hon försöker överleva dag för dag. Hon beskriver det själv som att stå mitt i ett kaos där hon förväntas hålla ihop allt på egen hand.

Det är här Previct Care kommer in som ett gemensamt nav. Med en och samma struktur får Sara dagliga check-ins kring mående och risk, möjlighet att genomföra alkoholtester på distans och snabb kontakt med behandlare när suget blir starkt. Det viktigaste för henne är inte tekniken i sig, utan att hon inte längre bara behöver säga att hon gör rätt. Hon kan visa det.

Via vårdportalen kan alla berörda aktörer följa Saras utveckling och samordna sina insatser utan att Sara behövde vara mellanhanden. Även arbetsgivaren inkluderas, genom en tydlig överenskommelse där Sara samtycker till att dela enkla statusnotiser – aldrig medicinska detaljer, bara bekräftelse på att planen följs. För första gången upplever hon att jobbet inte är en domstol, utan ett stöd.

Efter några månader märks en tydlig förändring, Saras nyktra perioder blir längre. Socialtjänsten ser större stabilitet kring barnen. Vården arbetar mer samordnat och spelproblematiken fångas upp tidigt. Arbetsgivaren vågar låta henne fortsätta arbeta. Och kanske viktigast av allt – Sara börjar få tillbaka sin identitet.

Previct Care blir ett sätt att upptäcka risk innan allt rasar. Tidiga signaler minskar risken för återfall, akuta vårdinsatser och i förlängningen något av det mest kostsamma och smärtsamma som finns: placering av barn. När uppföljning kan ske på distans minskar också behovet av resor, missade tider och onödig administration. Samverkan blir effektivare, både mänskligt och ekonomiskt.

I Saras fall handlar vinsten inte bara om siffror, även om de är betydande. Det handlar om att barn får växa upp i sitt hem, om att en människa kan behålla sitt arbete och om att vård och socialtjänst kan arbeta förebyggande istället för akut.

Previct Care ersatte inte krav med fler krav. Det skapade förutsättningar för att hela livet skulle kunna hänga ihop.


Sammanfattning

Sara behövde inte fler krav. Hon behövde ett system som gjorde det möjligt att hålla ihop:

  • nykterhet
  • föräldraskap
  • behandling av samsjuklighet (psykisk ohälsa + spel)
  • socialtjänstens trygghetsuppdrag
  • arbetsgivarens behov av säkerhet
  • kontinuitet i vardagen

Previct Care blev verktyget som gjorde samverkan möjlig.

Hur kan Previct Care bidra till:

✅ färre återfall
✅ färre akutkostnader
✅ minskad risk för LVU-placering
✅ bättre samverkan
✅ bibehållet arbete
✅ tryggare barn och framtid